Hundkapplöpning är en sport som grundades redan på 1500-talet, men det finns tecken på att sporten ska ha förekommit redan så tidigt som på 100-talet. Den organiserade formen av hundkapplöpning som lade sin grund till hur sporten ser ut idag grundades i England. Därefter spred sig sporten över hela världen och blev populär i andra länder som USA, Irland, Australien och Mexico och man började tippa på hundloppen så som man tidigare tippat på hästar.

I USA kom sporten allra först till Kalifornien, för att därefter spridas till Florida i mitten på 1920-talet. Däremot blev sporten inte lika populär någon annanstans som i England. Efter andra världskriget blev sporten som allra mest populär i England, och år 1946 kom det över 34 miljoner åskådare för att se hundarna springa. Särskilt populär blev sporten bland manliga arbetarklassgrupper, eftersom loppen oftast var på kvällstid vilket gjorde den tillgänglig för att gå dit och spela.

Ursprungligen utvecklades sporten genom jakt på levande hare, vilket numera har moderniserats till att man använder en motordriven attrapp i form av en hare. Det är alltså inte längre levande harar som jagas eftersom det inte ansågs humant av åskådarna. Denna teknik utvecklades av en amerikan på 1920-talet i samband med att den första riktiga banan för hundkapplöpning byggdes. Anledningen till att man använder en hare för att får hundarna att springa beror på att vinthundar (inom vilken kategori greyhounden tillhör) jagar med synen och inte luktsinnet som många andra hundar gör.

I Sverige har hundkapplöpning varit en organiserad sport sedan 1050-talet. Svenska Hundkapplöpningssportens Centralförbund (förkortat SHCF) arrangerar lopp för hundar i Sverige. Största klubb är Stockholms Hundkapplöpningssällskap (SHS). Det var även i Stockholm som Sveriges första hundkapplöpningsklubb bildades, efter en uppvisningstävling på Stockholm Stadion på 1950-talet. Nuförtiden arrangeras ett 100-tal kapplöpningstävlingar för hundar i Sverige varje år.